Text Sushi by Alf Rehn

Well, now that I can blog again without messing with the web-interface, I might start updating twice in a blue moon. Right now, however, I’m riding off into the carnival that is conference season. SCOS and EGOS are first up.

If you can see this, Stefan Görling has once again proved his Unix-Fu…

A little documentation from a thing I did at a seminar on fiction.

I gave a speech at the European Day of the Entrepreneur a few days ago, which went well enough. Did get some media attention as well (easy enough with the message I have, which leans heavily on sex and playfulness – media-friendly). But sometimes I do wonder: Why do I never come out right in photos?

Am a little slow in updating due to: too much travel, intense football schedule for Sean, and about 700 publishers bugging me for text (you know who you are). Still, I wanted to up a little something. From the New York Times, the following rather scary fact:

The disparity between rural America and the rest of the country is a matter of simple home economics. Nationwide, Americans are now spending about 4 percent of their take-home income on gasoline. By contrast, in some counties in the Mississippi Delta, that figure has surpassed 13 percent.

That is not good. Not good at all.

Well, at some point it had to happen. Peak oil got to me too. Have to fly in to England with my kids to celebrate the wedding of Damian O’Doherty and Hannah Knox (you go you crazy kids!), and it seems this little jaunt comes in at exactly an arm, a leg, and my left kidney (the better one). Christ, flying is expensive.

I’m irritated as WordPress really isn’t being my friend these days… So I’m trying to figure out if this Fluid-lark could work as a blog-client.

INTE LÄTT ATT SKILJA POESI OCH FÖRETAGSEKONOMI
Link at Tvärsnitt, Vetenskapsrådet

Mellan ekonomi och fiktion råder ett ömsesidigt beroende. Det ena griper in i det andra på ett sätt som ibland svär mot våra traditionella föreställningar. Branschen för berättelser har blivit en allt mer betydande del av samhällsekonomin och samtidigt som fiktionen lever i en ekonomisk värld innehåller de ekonomiska vetenskaperna element av fiktion.
Ekonomi som akademisk disciplin presenteras rätt ofta som en direkt motsats till fiktion, prosa och poesi. Detta på flera sätt: Å ena sidan presenterar man ofta ekonomi som en av lärorna om sanningen — den krassa verklighetens vetenskap. Där prosa kan berätta sagor ska de ekonomiska vetenskaperna berätta om hur det egentligen är, de hårda valen som måste göras och sanningen som måste ses i vitögat. Å andra sidan presenteras den ekonomiska diskursen ofta inom kulturdebatten som det som kulturen, fiktionen och lyriken försöker att undkomma — borgerskapets små själar och ekonomernas kamrersmentalitet. Så från båda läger kan man känna en önskan att manifestera och bygga upp skillnader, i en kamp där båda ser sig hotade av den andra. Men världen är givetvis inte så enkel som våra modellskapare vill låta påskina. Fiktion lever i allra högsta grad i en ekonomisk värld, och tanken på att de ekonomiska vetenskaperna skulle vara befriade från fiktion är en… ja, fiktion.
Ta till exempel frågan om poesi och företagsekonomi. Man kunde kanske tycka att dessa två inte har något med varandra att göra. Å andra sidan är det relativt uppenbart att ett företag kan utnyttja poesi — i reklam, i kommunikation, som en del av interna utbildningar — och att poesi behöver ett system av åtminstone partiellt marknadsekonomiska aktörer för att möjliggöra distribution och konsumtion av själva diktningen. Även om det är relativt enkelt att avgöra om en utsaga eller text är ekonomiskt eller poetiskt inriktad, så innebär inte detta med nödvändighet att man alltid kan anta att de två inte kan flyta in i varandra — och då har vi inte ens tagit i frågan om hur termen “ekonomisk” faktiskt kan användas för att beskriva fiktion, såsom i exempelvis Hemingways sparsamma prosa eller t.s. Eliots poesi.
Så frågan om ekonomi och fiktion är inte en fråga där fälten med nödvändighet är skilda. Tvärtom behöver de varandra, och vi kan även se att den antaget “fiktionsfria” ekonomin börjar bli allt mer beroende av just fiktionen.

Berättelser — en bransch i förändring
Under relativt lång tid betraktade den akademiska ekonomin inte fiktionen som särdeles intressant som ekonomiskt fält. Detta började så småningom ändras. I och med ett uppblossande intresse för kulturekonomi och upplevelsesektorn har även de mest traditionella professorerna i ekonomi tvingats erkänna att branschen för berättelser är en allt mer betydande del av samhällsekonomin. Från ett analytiskt perspektiv borde denna bransch innefatta en stor mängd aktörer, inkluderande men inte begränsad till branscher för så skilda saker som reklam, poesiförlag och dataspel. I och med att en berättelse om en trulig trollkarl i tonåren blir en business som omsätter tiotals miljarder kronor — bara kostnaden för det Harry Potter-nöjesfält som ska byggas i Orlando uppskattas till tre miljarder i svensk valuta — är det svårt att blunda för fiktionens finanser. Medan exempelvis musikindustrin kämpar med att uppdatera sina affärsmodeller i en tid där fildelning blivit allmän, har bokindustrin klarat sig relativt bra. Men även i denna har en förändring skett, exempelvis har förlagsverksamhet blivit allt mer fokuserad på business och är inte i samma mån en “ren” kulturgärning.
Tar man berättelsernas ekonomi i ett större perspektiv framträder en annan bild. Bokbranschen — vilken de flesta tänker på när man talar om fiktion och ekonomi — har blivit tuffare, ytligare, mer kommersiell och så vidare. Samtidigt har vi under den senaste femårsperioden sett en fullkomlig explosion av berättelser som skapas och distribueras i ett allt mer finmaskigt medianät. Där man tidigare kunde tala om en kulturekonomi — vilket för tankarna till finkultur och utvalda kulturproducenter — talar man idag framför allt om en innehållsindustri (the content industry) där både proffs och amatörer deltar i att skapa innehåll: böcker, filmer, musik och så vidare. Bloggare, fans som producerar nya versioner av sina favoritberättelser, musiker som släpper sina verk på SoundCloud, filmare på Vimeo — mängden människor som berättar har exploderat. Och med dessa har vi också sett hur företag kan sälja allt fler och mer utvecklade produkter för att utnyttja allt detta nya innehåll. Ett nytt system för berättelsernas ekonomi har börjat skapas.

Berättar en historia med varumärket
Till detta kommer att berättelserna har börjat ta en allt större plats i företagens vanliga verksamhet. Här kan man dels peka på det akademiska intresset för storytelling, det vill säga hur man i företag återberättar skeenden från företagets historia eller presenterar dagsaktuella händelser med metaforer och liknelser — hur många företag har inte beskrivit sig själva som David mötandes Goliat? Än mer belysande är kanske ett vardagligare exempel: Branding, eller varumärkesbyggande, har under de senaste åren vuxit fram som en av de centralaste delarna av företagens marknadsföring. Men vad är branding om inte ett slags fiktion? Man försöker här berätta en historia om företaget som väcker en känsla hos konsumenten, och som bygger en relation till företaget. Givetvis är inte branding det samma som att skriva prosa, men vi kan ändå i företagens strävan att bygga sitt varumärke se hur berättandet blivit en allt viktigare del av verksamheten.
Överlag har man under de senaste fem åren i allt högre grad diskuterat hur fiktionen speglar även den företagsekonomiska samtiden. Man har också pekat på att denna samtid behöver studeras för att vi ska få en fylligare bild av hur det ekonomiska ska förstås i en senmodern nutid. Detta har resulterat både i analyser av den högre litteraturen i exempelvis Christian De Cocks eller Daniel Hjorths arbeten, och i analyser av populärkultur såsom i Carl Rhodes, Martin Parkers eller min egen forskning. I samtliga fall har ett av de underliggande argumenten varit att fiktion är en öppning till mer allmänna samhälleliga frågor, och att företagsekonomins ibland nonchalanta attityd till kulturyttringar hindrat densamma att utvecklas bortom sina egna skygglappar.

Ekonomin innehåller fiktion
Samtidigt som berättelsernas ekonomi blivit både större och mer accepterad i akademikersamfundet, har dock en annan fråga om ekonomins berättelser blossat upp. I och med finansvärldens allt mer fantastiska svängningar har allt fler börjat fråga sig om inte marknadsekonomin i sig innehåller en ansenlig mängd fiktion, och finansmarknaden verkar ibland vara en berättelse skriven i den litterära genren “magisk realism”. Detta är i och för sig något som den franske filosofen Jean Baudrillard pekade på redan på 1970-talet, men intresset för ekonomins fiktiva inslag har blivit större. Detta betyder inte, som vissa trott, att man påstår att ekonomiska skeenden inte är verkliga. Snarare vill man här konstatera att även ekonomin måste berättas, göras meningsfull.
Ta exemplet redovisning. Med hjälp av denna och den bredare ekonomistyrningen eftersträvar vi att berätta om företagets verksamhet i siffror, på ett sätt som möjliggör jämförbarhet och noggrann analys. Mätetal och ekonomiska rapporter ger företagsledningen en möjlighet att snabbt få grepp om den mångfald av skeenden som varje ekonomisk aktivitet består av. Men på sitt sätt är även detta en fiktion. Inte en fiktion för att den är osann eller fantastisk, utan för att man i redovisningen återberättar ett skeende med ett medel som man anser kommunicerar det hela bättre. Genom att till exempel återberätta företagets interna effektivitet via mätetal och siffror kan man på ett snabbt sätt skapa en berättelse om företagets effektivitet över tid. Det faktum att de enskilda siffrorna givetvis inte fångar all den komplexitet som ligger bakom siffran, gör inte denna genre — för visst är det en genre — mindre effektiv och hjälpsam. Måhända talar vi inte här om fiktion som identisk med prosa, men det finns många sätt att berätta en historia…

Ekonomin ett språk i sig
Detta, att ekonomi också innefattar former av berättande, var länge något man teg om. Den som kanske gjorde mest för att öppna debatten var Deirdre McCloskey med sin The Rhetoric of Economics. Där argumenterade McCloskey för att nationalekonomi som akademiskt fält skrevs via retoriska tekniker, och att man kunde använda litteraturteoretiska analysmetoder för att undersöka nationalekonomins språk. Med andra ord öppnade McCloskey upp frågan om att även samhällsvetenskap kunde förstås som skriven i berättelsens form, och att de ytligt sett mest formaliserade och vetenskapliga utsagor även de innehöll grepp från fiktionens värld. Detta var givetvis en provokativ utsaga, men den borde egentligen inte ha varit det. Om samhällsvetenskapen nu är en vetenskap om människor, så verkar det rätt logiskt att människors sätt att kommunicera är en naturlig del av denna. Och berättelser är vårt kanske naturligaste sätt att kommunicera.
Inom den svenska företagsekonomin har detta perspektiv anammats framför allt av Barbara Czarniawska, som utvecklat idén om organisationsteorin som litterär genre mycket långt, bland annat i boken Writing Management. På ett liknande sätt har Björn Rombach skrivit om ekonomin som ett språk i sig, den så kallade “ekonomiskan” med vilken ekonomins berättelser skrivs. I båda fallen är inte fiktion något som existerar utanför ekonomin, utan något som mycket väl kan vara en integrerad del av hur densamma skrivs.

Ekonomi som fiktion och vice versa
Mitt eget specialintresse i frågan har framför allt varit att studera gränslandet mellan ekonomins fiktion och fiktionens ekonomi. Både ensam och tillsammans med kollegorna David Sköld och Marcus Lindahl har jag arbetat med frågan om hur ekonomin själv har blivit en del av upplevelseekonomin. Idag kan man höra hiphop-låtar i vilken lyriken behandlar komplexa investeringsstrategier, läsa om fientliga företagsövertaganden i serietidningar och se en animerad Warren Buffet som barnhjälte på Nickelodeon. Detta till den grad att ekonomins och fiktionens gränser överskrids åt båda håll — ekonomi återberättas med fiktionens språk, men samtidigt lånar fiktionen snabba cash från ekonomins värld. Idag lär sig med stor sannolikhet långt fler människor saker om ekonomi från fiktion än någonsin från den företagsekonomiska vetenskapen och handelshögskolorna. Så har det säkert alltid varit — även på den tiden då den företagsekonomiska forskningen inte gärna ville räkna med denna mera prosaiska handelshögskola, precis som vardagen rätt ofta fått se sig utskriven ur den ekonomiska forskningens värld. För en forskare av idag är det bara att gilla läget, och i dagens situation är en gränsdragning mellan de två fälten en problematisk historia. En modern företagsekonom får helt enkelt finna sig i att hon måste kunna många sätt att både berätta och läsa sin story.
Frågan om vi behöver fiktion är befängd. Vi kan inte tänka utan fiktion, eftersom all form av kommunikation innehåller berättandets former. Fiktion är inte bara något vi behöver utan något som är oundvikligt. Också för ekonomin. Kanske framför allt för ekonomin.